Något trångt..
Ja, det börjar det allt bli här på både fönsterbräder, bord och bänkar och ja faktiskt lite överallt, puh.. Varför har man alltid en tendens till att romantisera och bara se på fröpåsarnas/förpackningarnas förföriska bilder? För att sen helt bortse från, den ibland både långa och mödosamma vägen, tills det om man har tur förhoppningsvis ser något så när ut som på de tjusiga färgbilderna, ja jag bara undrar alltså! För nu, innan man har fått allt utplanterat i land, rabatter eller krukor så är det väl faktiskt inte speciellt kul.
Man kan inte missa en vattning men heller inte ge dem för mycket, man måste se över varje planta ofta så att de inte har fått någon ohyra och har de det så har man ännu mera "skoj" framför sig! Då med att bära ut växterna i badrummet med jämna mellanrum och duscha dem och behandla dem med såpa (i mitt fall då) och sedan helst, flera gånger varje dag kolla efter så att det inte har kommit nya bladlöss. För det har det i regel, för det är ena envisa små kräk! Sen ska man bära växterna in och ut morgon och kväll, för att avhärda dem och i värsta fall svepa in dem i fiberduk ifall vindarna är för vassa..
Ja, listan kan göras lång men på något underligt vis så har man allra oftast glömt bort allt kämpandet och motgångarna till nästa säsong. För då står man minsann där igen med händerna fulla av förföriska fröpåsar och med skimmer i blicken och man ser precis framför sig hur underbart vackert alltihop det ska bli. Utan den minsta tanke på alla vedermödor som väntar tills man eventuellt, kanske har fått lyckats skrapa ihop något som inte har någon liknelse med vad man målade upp då på vårvintern.
Låter jag rysligt trött och besvärlig idag så kan jag lugna er med att det inträffar sällan och är oftast mycket snabbt övergående, för det brukar räcka med lite vila för att jag ska bli mig själv igen. Det som "skavde" lite idag var att jag (min kropp!) egentligen hade spetsat in mig på att ta lite fritt idag. Men sen kände jag att det skulle vara betydligt trevligare att vänta tills längre fram när det blir en riktig solig och varmare dag, om jag ska hälsa på havet som jag brukar vilja göra när jag pausar. Då ska jag se till att ta brassestol, fikakorg och kanske något att läsa med mig och bara njuta.
Idag så har jag ändå fortsatt med att "slit och släpa" även fast det kändes både tröttsamt och tungt, så att det mesta har gått i slowmotion. Nu så ska det bli gott med lite middag här innan det är dags att släpa in hela gänget med växter igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir glad om just du vill skriva en kommentar eller maila mig på pialovelyhome@gmail.com