måndag 25 juli 2022

Trädgårdsarbete

Ja, det blev det faktiskt hela dagen lång och inte alls någon mysig morgonpromenad på stranden som jag funderade på igår kväll. Trädgårdsallvaret kom ifatt mig här någon gång under de tidiga morgontimmarna och det kändes som att jag var tvungen att ta tag i en del här som faktiskt börjar att växa mig över huvudet. Ser jag inte upp så har jag snart hela huset insnärjt i murgröna. Den växten som jag har lovordat så i alla år för att den är så vackert vintergrön och fin året om. Det får jag förbaske mig äta upp nu för efter att ha vuxit beskedligt i mer än femton år så är det som om fan har flugit i den. Kan nästan svära på att jag riktigt ser hur den växer ibland 😓 Just nu så har den tydligen satt sig för att dölja mitt sovrumsfönster här och meningen har aldrig varit att den ens skulle få klättra högre än husgrunden och mera få agera som en marktäckare.. Så jag har klippt, rivit, slitit och grävt idag och har varit iväg på återvinningen inte mindre än tre gånger! Den ena gången for jag dock dit i lite panik utan någon last, bara för att räfsa i komposten där, efter mina dörrnycklar innan de hann bli totalt begravda och för en gångs skulle så hade jag tur 😍

Men ändå så återstår det väldigt, väldigt mycket att göra på de här stackars meterna. För nu har jag tagit ett måhända drastiskt beslut att allt som murgrönan kan stötta sig på eller slingra in sig i, som min mer än manshöga buxbom och stora uppstammade ligusterklot, de ska kortas ner riktigt ordentligt så att den inte känner sig extra uppmuntrad att slänga ut sina lianer här!

Det blev inga före bilder och absolut inga efter heller så hemskt som det ser ut där nu i före detta "Röda rummet" som den hörnan kallades för från början, när det gick att sitta i den rödlackerade kafémöbeln där, omgiven av krukor med röda flitiga lisa eller pelargoner och fika eller läsa. Nåja, kämpar jag på bra så kanske det ska lyckas igen och då får det bli en återinvigning av den platsen. 

Synd det är så trist väg att köra till återvinningen nuförtiden när bron måste repareras men jag tänkte ändå visa ett par bilder från den vägen, för man måste ju alltid försöka att ta tillvara på det humoristiska och positiva i man kan hitta i tillvaron!

Bild nr ett, det här måste ju bara vara någon som skojat, för vem i hela friden skulle vilja stå parkerad här mitt i urskogen? Bild nr två den väcker allt ens fantasi, tänka sig en dansbana också uppe i skogen, förr så kunde de minsann roa sig i lilla Näsum eller ett par kilometer utanför själva byn då och att någon har rest en sten gjord som minne över det! Ganska så svårt att föreställa sig idag men en trevlig tanke att de hade lite kul att hitta på här på den tiden. Bild nr tre är på den delen av skogen som jag förmodar att dansbanan låg i och som ser betydligt trevligare ut än där det krävs parkeringstillstånd!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir glad om just du vill skriva en kommentar eller maila mig på pialovelyhome@gmail.com