LovelyHome&Garden

Älskade rosor

"Bara en enda ros på ett evigt klänge

Så är livet; trist varar länge

Men underbart är kort 

Alldeles för kort" 

Den här gamla sångtexten av Povel Ramel, den stämmer tyvärr bara alltför väl in på blomningen hos de allra flesta av mina gammaldags rosor! Kanske har jag redan använt den här versen innan, för den dyker alltid upp i mitt huvud när jag sörjer över att rosorna blommar över för snabbt. Just i år så tyckte jag nog att det gick hiskeligt fort, men dels förkortade värmen tiden och dels var jag ju tokigt nog bortrest när de blommade som allra mest. Så det här skådespelet varade kanske i knappt tre veckor för även om det är en och annan eftersläntrare som slår ut så ser man knappt det bland allt övervissnat. Det får falla av själv efterhand för sen blir det förhoppningsvis lite nypon att titta på och smaka på för fåglarna. 

På bild nr ett så är det en liten näpen albaros som heter Felicité Parmentier. Jag vet inte var den har kommit ifrån för det var ingen (synlig) rabatt från början där den har kommit upp. Den sticker upp sina söta små roshuvud lite här och där men blir inte till någon sammanhängande buske. På bild nr två är det Henri Martin, en mossros som har vräkt sig ut över större delen av rabatten. Den börjar bli väl risig nu så jag ska försöka förhärda mig och klippa ner den helt och hållet i år för att förnya och begränsa den lite. På bild nr tre så är det en liten låg "marktäckare" som är den enda remonterande i det här gänget, sen om den känner för att göra det eller ej, det är en helt annan sak 😉