LovelyHome&Garden

Jordviva

Det är en väldigt söt och oftast mycket färgsprakande liten vårblomma som finns i otroligt många olika färger och färgkombinationer. Den tillhör vivesläktet och är alltså släkt även med vår älskade gullviva och kanske så mycket som 400 andra sorter, spridda över hela jorden! Jag tycker egentligen att Primula vulgaris, som är dess latinska namn, låter mycket trevligare än jordviva. Men jag gissar att den kanske har döpts till det bara för att den inte har så hög stjälk som sina släktingar. Den ska stå ljust men inte i direkt sol och trivs något svalare än i rumstemperatur och vill dessutom ha jämn fuktighet. Inte för att jag själv har lyckats särskilt länge med jordvivan någon gång, varken inne eller utomhus. Men jag kan förstås inte låta bli att försöka med jämna mellanrum när jag faller för någon extra lockande planta, som den här läckra mörkt violetta med sin raffinerade vita kant. För min del så tror jag att det beror på det där med "jämn fuktighet", för även om jag gillar att odla så pjoskar jag nog inte så mycket med inomhusväxterna (förutom med nysådder då). I mitt soliga läge och torra sandjord som råder här i trädgården där trivs inte heller den här sortens växter särskilt länge. Men den vanliga gullvivan däremot den kommer upp både här och där i trädgården och faktiskt på något lite skuggigare läge har jag sett någon sort med lite större blommor som kan hända är någon slags gammal, tålig korsning mellan jordviva och gullviva.

Den här växten tror jag ska få stå i kruka vid infarten, där det är lite skuggigare och där jag ser den ofta så att jag förhoppnings kommer ihåg att vattna den! Jag tycker att det har varit väl mycket nattfrost hittills för att sätta något i den stora krukan där, för den är ju helt omöjlig att ta med sig in på kvällen. Annars så skulle man bra gärna vilja ha den här i näshöjd eftersom den doftar ljuvligt av vår. Men det är långt ifrån alla som tål vivesläktet eftersom de är allergiska men jordvivan sägs vara något mindre aggressiv på det området.

Än så länge så har den alltså bara hamnat stående lite svalt här tillsammans med en del sådder och en del sticklingar som jag har på gång. Men jag hoppas att hinna komma till pyntandet och bli färdig till att plantera den lite fint när jag har fått vila ut kroppen lite i helgen, efter veckans slit och släp med sågande och allt annat. 

För övrigt så vet vi ju alla vad som ligger som ett mörkt, tungt orosmoln över oss hela tiden, för att inte tala om sorgen som vi känner över vad våra stackars, stackars, arma medmänniskor tvingas att gå igenom nu. Det är inte helt enkelt, för att inte säga omöjligt att släppa tankarna på allt det hemska och skrämmande som sker någon längre stund i taget. Jag hoppas förstås av hela mitt hjärta att ett under ska ske snart och att alla våldsamheterna ska få ett snabbt slut men det ser tyvärr väldigt mörkt ut. Det låter kanske bara som floskler och är såklart självklarheter för de flesta av oss men det är svårt att finna ord fast ännu svårare att bara vara tyst.