Trädgård & strand
Ja, i någon av mina allra vildaste drömmar så hade de förstås legat i närheten av varann men så är det tyvärr inte.
Så även om jag var himla sugen på en promenad på stranden i det fina vädret idag så var började jag som vanligt med arbete före nöje och räfsade ihop högar av allt skröfs som blåste ner i stormen. Det blev en del större grenar, mängder av kvistar och säkert hundratals med kottar från min gamla Douglasgran (Pseudotsuga menziesii).
Som jag sökte efter vad det här kunde vara för barrträd, de första åren som jag bodde här. Jag hittade inget alls då, som liknade träden vare sig i trädgårdsböcker eller på internet och jag frågade varenda stackars människa som jag antog kunde veta något om trädet. För i början såg jag aldrig till några kottar som skulle kunna hjälpa till med identifieringen. Men när jag till sist fick fatt på en sådan så kom jag fram till att det måste vara en Douglasgran och nu idag när jag kollade på internet för skojs skull, så finns det mycket information. För nu planterar man in de här träden på sina ställen i skogarna. Skälet till det är egentligen ganska så sorgligt, för bara på de tjugo åren som jag har bott här så har klimatet blivit påtagligt varmare och det finns numera potential att odla den i större utsträckning.
Hursomhelst så blåste det ganska rejält här och de där plusgraderna som var, de kändes bara om stod tryckt mot husväggen och där blev det ju inte så mycket räfsat! Så strax efter lunch körde jag iväg till Sandviken för att gå på stranden istället. Helt underbart, varmt och skönt var det i solskenet. Det blåste visserligen lite mer på vägen tillbaka men det var ändå riktigt härligt och en kändes som en riktig vitamininjektion att få njuta av lite havsluft.
Bilderna är väl sig ganska så lika från gång till gång som jag har varit här, det som skiftar är väl mest om det är blad på träden och lite grönt gräs. Men jag tröttnar aldrig på dessa vyer och varje gång som jag kommer här på grusvägen och får syn på havet, så hör jag nästan Taubes vackra visa "Så skimrande var aldrig havet". Det är en i mitt tycke, så fin text som jag inte heller tröttnar på!